Resan mot dödsbot i Stockholm
Hej igen, Den här helgen gick lika fort som helger brukar gå. Skillnaden mellan den här och andra helger är dock att den innehöll mest bekymmer. Den var stressig och den var krånglig och den bjöd på många svängar fram och tillbaka. Det var väl å andra sidan ganska förväntat. Merparten av helgen gick ju trots allt åt att hantera min pappas dödsbo i Stockholm. Det är detta jag kommer att försöka berätta om idag. Pappa har gått bort och sörjs av mig och mina tre syskon. Sorgen kommer jag att tala om någon annan gång när längre tid har gått. Nu kommer jag istället att fokusera på dödsbot i Stockholm. Problemet med att pappas dödsbo finns i Stockholm är att ingen av oss barn bor där. Ett ännu större problem är att ingen av oss bor särskilt nära alls. Min syster bor i USA, min yngsta lillebror studerar konst i Berlin och min tvillingbror bor i Oslo. Ja, just det – sedan kommer förstås nästa problem: Jag bor närmast pappas dödsbo i Stockholm, och jag bor inte ens nära! Det har således blivit jag som agerat sambandscentral i allt meck kring pappas dödsbo i Stockholm. Vi skulle börja i huvudstaden vid 9 på lördagsmorgonen. Jag hade en tre timmars bilfärd dit så jag tänkte börja köra oerhört tidigt. Under fredagseftermiddagen fick jag ett samtal. Det var min lillebror som ringde. ”Hej, kan jag sova hos dig eller? För du ska till farsans dödsbo i Stockholm imorgon också va, eller?” Snacka om att ha dålig koll. Men ja, jag skulle ju inte direkt tacka nej till att hjälpa honom. Han var välkommen att sova i gästrummet. Sedan dröjde det 1,5 timme innan det ringde igen. Det var min syster. Hon hade landat nu. Av någon anledning hade hon åkt hem till mig. ”Jag är 15 minuter bort” sa hon. Även hon hade fått för sig att hon skulle åka med mig mot Stockholm och pappas dödsbo dagen efter. Vad var det frågan om? Varför hade jag plötsligt blivit ansvarig för att reda ut precis allt om den här helgen? Nåväl, jag fick väl ta det där. Problemen som kom dagen efter, när det var faktiskt var dags för avfärd mot Stockholm och pappas dödsbo. Det var då som tålamodet verkligen ställdes på sin spets. Jag kommer att behöva vänta med att berätta om detta till nästa vecka. Ställ gärna era frågor fram till dess.