Det finns få saker som jag avskyr lika mycket som hemstädning. Att ägna ledig tid åt att plocka med en massa grejer. Torka, tvätta, diska, sopa, dammsuga – Ja, allt sånt ger mig kalla kårar. Och det är inte själva aktiviteterna i hemstädning som sådana som jag föraktar. Jag arbetade som lokalvårdare under 5 års tid och det var inga problem. Det kunde till och med vara väldigt skönt. Lyssna på musik, sopa lite här och där och plötsligt hade dagen gått och jag fick betalt för det. En lysande deal.
Jag tror att jag har kommit fram till vad den huvudsakliga orsaken för min asvky mot hemstädning är. Det är det faktum att hemmet endast håller sig städat under en begränsad tid. Ja, det blir fint när jag har städat. Men jag vet att röran och smutsen och dammet och kletet kommer tillbaka redan dagen efter. När mina fyra barn har öppnat portarna till leksakshelvetet finns ingen återvändo. När vi har satt oss ner för att äta ytterligare en kaosartad middag. Ingen återvändo i sikte. Då är det bara att köra igång med hemstädningen igen. Hemstädning är alltså som en slags evighetsmaskin för mig. En evighetsmaskin som går och går men vilkens resultat aldrig består längre än några timmar. Så är hemstädning.
Och nu tänker ni kanske: ”Vad skönt att en gång för alla få skriva av sig om den där ångesten över hemstädning som han har gått och burit på”. Jag har inte gått och burit på den här ångesten själv. Faktum är att min man vid upprepade tillfällen, många gånger om dagen, får höra mitt jämmer om hemstädningen. Hur lönlöst det är, hur trött man blir, hur man bara vill anställa någon som sköter hemstädning åt oss. Det sista borde förstås vara en fullt rimlig utgång och lösning på problemet. Men min man vägrar konsekvent att ta in hjälp. Han anser att det är omoraliskt, att man utnyttjar människor som inte lyckats få bättre jobb. Som motargument brukar jag hänvisa till min historia. Jag arbetade med hemstädning hos folk under en period i mitt liv, men det bestod inte. Jag tog mig vidare, och det kan alla människor göra i det här landet.
Jag tror faktiskt att jag ska gå och prata med honom om detta nu.
Önska mig lycka till!