Uncategorized

Symptom och sköldkörtel

Man kan inte riktigt ana vad man ska råka ut för innan man gjort det, eller hur? Det kanske är ett alldeles uppenbart påstående som är omöjligt att inte hålla med om. Jag skulle kunna smalna av det något och säga att: man vet aldrig riktigt vad man ska komma att oroa sig för, eller hur? Så var det för mig nyligen. Jag hade aldrig tänkt på symptom på problem med sköldkörteln. Inte till dess att jag träffade min svärmor när jag var där över sommaren. Det man ska veta är att hon är en äldre kvinna som är oerhört rädd för sjukdomar. Hon har stenkoll på symptom för sköldkörtel och andra instabiliteter i kroppen. Hon har koll, uppifrån och ner. Nu ska jag berätta om en middag vi hade ihop på hennes landställe för bara ett litet tag sedan. Jag hade gått upp i vikt under sommaren. Detta gör jag alltid och sedan går jag ner under hösten. Inget konstigt alls och inte heller särskilt ovanligt, skulle jag tro. Hon såg det direkt som ett symptom på sköldkörteln. Jag blev oerhört förvånad över att höra det. Inte minst för att hon alltså, mitt inför alla, belyser min vikt. Jag garanterade henne att det hade med slappt leverne och mycket grillat, och inte var symptom på sköldkörteln. Hon viftade bort detta påstående. Hon visste tydligen bäst och att det var symptom på problem med sköldkörteln – ja, det rådde inga som helst tvivel om. Kvällen gick och jag reste mig från bordet. Mitt gamla hockeyknä spökade så jag var tvungen att stretcha ut litegrann. När jag såg upp mötte jag svärmors blick. Jag log tillbaka och frågade om knät också var ett symptom på sköldkörteln. Det kunde det vara, försäkrade hon. Ofta, särskilt hos män, uppstår stelhet i leder och muskler som symptom på sköldkörtel-problem. Jag gick inte säker någonstans, tydligen. Jag viftade med handen och gick in för ärendet jag inte kom ihåg. Jag gick därför ut igen och fick frågan av min sambo om vad jag gjorde inne. ”Äh, jag skulle hämta något men glömde bort det eftersom jag fick reda på att knät – som jag haft problem med sedan jag var 20 – nu är ett symptom på problem med sköldkörtel. Det kom förvånande. ”Du glömde bort..?” hörde jag en chockad röst säga från andra sidan bordet. ”Säg inte att det också är ett…” ”Ett symptom på sköldkörteln ja. Jo, det är det kan jag be att få tala om”. Jag längtade tillbaka till stan.

Läs mer »

Passersystem och konstiga varelser

Tavlan skakade, kritan lossnade och ju närmare flickan gick skylten som sade ”passersystem” så skakade den än mer. Pinnen på vilken tavlan satt gick ned i det som skulle se ut som en sten. Därinne fanns något som höll den. Kanske var det den som ansvarade för passersystemet. Hon böjde sig längre fram, sträckte fram handen för att ta tag i skylten. När hon var ungefär 5 cm därifrån så föll den ihop ner på marken. Det var inte det mest iögonfallande. Det som hon reagerade starkast på var skriket som följde. Ett gällt, ganska svagt ljud kom inifrån stenen. Skylten som informerade om passersystem föll ner bredvid den. Det som fanns inne i stenen tog till flykten. Det gjorde även Inga, åt andra hållet. Vad var det här för plats hon hade hamnat på egentligen? Passersystem mitt ute i ingenstans? Och vad var det där för konstig varelse? Den måste vara ungefär 4-5 gånger så liten. Var det en hob? Det fanns ju inga sådana, visste hon mycket väl. Några sekunder av tystnad följde. Inga hade gömt sig ungefär 5 meter ifrån passersystem-skylten och varelsen hade sannolikt gjort detsamma på andra sidan. Det var nämligen en buske där som skakade som om den fått influensa. Inga var tämligen säker på att den eller det som vaktade passersystemet fanns gömd i busken. Någon gång var någon tvungen att göra något. Denna någon skulle bli Inga och någon gång skulle bli nu. Vad något var hade hon dock inte bestämt sig för ännu. Hon tänkte medan hon satte ut en fot bakom stenen. Hon satte ner några fötter till och plötsligt stod hon vid skylten till passersystemet. Hon böjde sig ner och fattade händerna omkring den smala pinnen i vilkens ända skylten satt. Hon var rädd för vad som skulle hända om hon tog till orda. Hon var däremot precis lika rädd för vad som skulle hända om hon inte sa något alls. Tillslut valde hon att tala och hon gjorde det genom att säga: ”Passersystem? Ett passersystem för vadå, om man får fråga?”. Busken skakade mer än den gjort tidigare. Faktum var att den skakade så mycket att varelsen som gömde sig inne i den sakteliga började blottas på grund av de fallande löven. Tillslut fanns bara några enstaka löv kvar och Inga konstaterade att hela situationen höll på att bli ännu konstigare. Ett passersystem mitt ute i ingenting. Som om detta inte var nog.

Läs mer »

Trånga gränder och lådcykel

Första långa turen på lådcykeln var extra lång i år. Detta är på grund av det otroliga väder som inträffade just den dagen då Jonas var på väg att cykla ut. Det blev en tur runt om hela staden och om denna tur på lådcykeln ska vi berätta idag. Låt oss börja vid Jonas lägenhet. Han bor i Traneberg, i ett lugnt område där hans lådcykel kan stå parkerad precis utanför huset. Han hopade upp på sadeln och tog sig mot en av de största utmaningarna på turen – nämligen Tranebergsbron. Det tog emot i både vader, lår och själ. Om du tycker att bron är jobbig att cykla upp för med vanlig cykel, tänk då hur det är med lådcykel. En utmaning som heter duga, det är vad det är.  Tillslut kom Jonas över kröken på sin lådcykel och nedförsbacken var en njutning av sällan skådat slag. Han trampade på ordentligt och susade genom Rålambshovsparken. Hundar och människor fick lov att hålla undan för lådcykeln. Han gasade extra när han kom förbi boulebanan med de oerhört dyra priserna på mat. Sedan kom han ner mot norrmälarstrand där man, som tur var, separerat gångtrafikanter och cykeltrafikanter. Problemet här var bara att lådcykeln inte alls gick lika fort som de andra cyklarna han delade körfält med. Inte alls faktiskt. Det var riktiga tävlingscyklister som kom susandes förbi och som ringde i ringklocka och gormade. ”En lådcykel, really?!” var det en man som brast ut. Vilket idiot, tänkt Jonas som trampade vidare på nämnda lådcykel i ett tempo som passade honom. När Stadshuset närmare sig tog han ett beslut. Här skulle han parkera sin lådcykel och ta sig en fika, och därmed basta. Han slog sig ner något svettig i en bakåtlutat stol vid foten av hamnpromenaden. Glass stod på menyn och Jonas åt något girigt upp sin 88:an. Han insåg då att han inte ätit än den dagen. Det var ingen bra idé för någon som cyklar så fort på sin lådcykel. Inte alls en bra idé. När han ätit upp sin glass och hoppade upp på lådcykeln igen började han spana sig omkring. Vilken av alla riktningar skulle han ta? Det fanns definitivt lunchrestauranger i alla väderstreck och han var därför tvungen att fråga sig vad han var sugen på. Vad lockade mest? Han trampade iväg för att se om vinden i håret kunde ge någon inspiration. När han tillslut närmade sig riksdagshuset övervägde han om han skulle ta av åt vänster, mot stan – eller om han skulle svänga höger, över bron mot gamla stan. Det slutade med att han gjorde det senare. Han tog sikte på Stora Nygatan och det härliga utbud av restauranger som fanns där. Lådcykeln parkerade han i en av gamla stans trängsta gränder.

Läs mer »

Resan mot dödsbot i Stockholm

Hej igen, Den här helgen gick lika fort som helger brukar gå. Skillnaden mellan den här och andra helger är dock att den innehöll mest bekymmer. Den var stressig och den var krånglig och den bjöd på många svängar fram och tillbaka. Det var väl å andra sidan ganska förväntat. Merparten av helgen gick ju trots allt åt att hantera min pappas dödsbo i Stockholm. Det är detta jag kommer att försöka berätta om idag. Pappa har gått bort och sörjs av mig och mina tre syskon. Sorgen kommer jag att tala om någon annan gång när längre tid har gått. Nu kommer jag istället att fokusera på dödsbot i Stockholm. Problemet med att pappas dödsbo finns i Stockholm är att ingen av oss barn bor där. Ett ännu större problem är att ingen av oss bor särskilt nära alls. Min syster bor i USA, min yngsta lillebror studerar konst i Berlin och min tvillingbror bor i Oslo. Ja, just det – sedan kommer förstås nästa problem: Jag bor närmast pappas dödsbo i Stockholm, och jag bor inte ens nära! Det har således blivit jag som agerat sambandscentral i allt meck kring pappas dödsbo i Stockholm. Vi skulle börja i huvudstaden vid 9 på lördagsmorgonen. Jag hade en tre timmars bilfärd dit så jag tänkte börja köra oerhört tidigt. Under fredagseftermiddagen fick jag ett samtal. Det var min lillebror som ringde. ”Hej, kan jag sova hos dig eller? För du ska till farsans dödsbo i Stockholm imorgon också va, eller?” Snacka om att ha dålig koll. Men ja, jag skulle ju inte direkt tacka nej till att hjälpa honom. Han var välkommen att sova i gästrummet. Sedan dröjde det 1,5 timme innan det ringde igen. Det var min syster. Hon hade landat nu. Av någon anledning hade hon åkt hem till mig. ”Jag är 15 minuter bort” sa hon. Även hon hade fått för sig att hon skulle åka med mig mot Stockholm och pappas dödsbo dagen efter. Vad var det frågan om? Varför hade jag plötsligt blivit ansvarig för att reda ut precis allt om den här helgen? Nåväl, jag fick väl ta det där. Problemen som kom dagen efter, när det var faktiskt var dags för avfärd mot Stockholm och pappas dödsbo. Det var då som tålamodet verkligen ställdes på sin spets. Jag kommer att behöva vänta med att berätta om detta till nästa vecka. Ställ gärna era frågor fram till dess.

Läs mer »

Om Poppy

Namnet jag fick gavs jag av mina föräldrar. Vi var en vanlig familj i en vanlig stad som låg i ett vanligt landskap – som det kallades på den tiden – och vi hade ett hus som varken var större eller mindre än andras. Det var en fin uppväxt. Varken lyxig eller fattig. Varken färgstark eller svartvit. Det var en så socialdemokratisk uppväxt man kan ha i det här landet helt enkelt. Mer behövs inte sägas om det. Nu ska jag komma in på områden där det ovanliga befläckar den vanliga ytan. Alla som känner mig till namnet vet att det är en tydlig markör. Jag heter nämligen Poppy. Jag har ett namn som jag inte tror att någon annan i det här landet heter. Tänk över det en sekund. Det bor över 10 miljoner människor i Sverige. Jag är sannolikt den enda av alla dessa människor som tilltalas med namnet Poppy. Jag vet inte vad ni känner men jag tycker i alla fall att det är intressant. Så, var kommer Poppy ifrån? Jag ställer frågan till mig själv trots att jag mycket väl vet svaret. Jag utgår nämligen ifrån att några av er tänker detta. Hur kan jag heta Poppy? Vad kommer det sig att mina föräldrar valde Poppy av alla knasiga namn man kan välja? Detta ska ni bli varse, kära läsare. Vi får spola tillbaka tiden till 1983. Detta är tre år innan jag överhuvudtaget hade fötts eller blivit påtänkt. Det var en fin sommar och min mamma och pappa hade nyss träffats. De brukar skoja om att de var mer i min pappas bil än hemma hos någon av dem. De hade det bra. Det var en fin tid och de fattade tycke för varandra snabbt. Poppy då, var kom det in? Jo, det var nämligen så att min pappa var så bilintresserad att han ibland hade svårt att skilja intresset från sitt privatliv. När de fick reda på att de skulle bli föräldrar var det viktigt för honom att namnet på barnet, dvs mig, skulle ha med bilar att göra. Legenden säger att han testade många olika förslag innan just Poppy gick igenom. Fälge var en som jag kan be till Gud att mamma inte släppte igenom. Hur hade det sett ut? Sanningen är att jag tycker om Poppy. Det är jag. Jag är Poppy och det kommer jag alltid att vara. Hur unika är era namn? Jag frågar för att få lite inspiration och för att se om det är någon annan närmast unik där ute!

Läs mer »

Om vårt städföretag

Idag ska jag tala om de många tjänster som mitt städföretag erbjuder kunderna. Detta var något som efterfrågades förra veckan och ni vet att jag alltid gör vad ni ber om. OK, är ni beredda? Då kör vi. För det första så levererar vårt städföretag naturligtvis hemstädning. Inte vilken städning som helst utan en oerhört effektiv och prisvärd sådan. Det var här vi började och det är här som största delen av vår verksamhet fortsatt finns. Om du vill teckna ett städföretag för regelbunden hemstädning så kan du sluta leta. Här anpassas våra tjänster precis efter behovet i ditt hushåll. Intervallet bestäms utifrån hur ofta behovet uppstår och det kan alltid ändras enkelt. När det är dags för flytt så vill gemene man helst fokusera på det nya boendet och inte det gamla. Vårt städföretag säkerställer att du kan göra just detta. Vi ser till att på ett snabbt och effektivt sätt städa ur den gamla bostaden. På detta sätt kan du helt rikta fokus på framtiden och sluta bry dig om sådant som inte behöver brys om. Vårt städföretag erbjuder även flyttstädning för företag och organisationer som byter kontor eller faciliteter. Låt oss gå vidare och låt oss landa i vår tjänst som vi kallar för storstädning. Det är precis vad det låter. Ett skickligt team från vårt städföretag kommer och gör det lilla extra. Vi städar bostaden från topp till tå och missar inte en centimeter. Denna tjänst är allra vanligast att man anlitar vårt städföretag till inför stora helger. Det är inte för inte som vi har mycket att göra precis innan jul, påsk eller midsommar. Detta är dock inget måste. Ibland vill man bara ha det lite extra städat och fint och då är storstädning en perfekt tjänst att anlita vårt städföretag för. Det är detta vi gör bäst. Kontorsstädning och facility management är också något vårt städföretag erbjuder. Dessa tjänster liknar hemstädning men är förstås helt riktad mot företag. Här skräddarsys tjänsten utefter de behov och önskemål som företaget i fråga har. Vi kan sköta alltifrån städning till påfyllning av varor, tvättning och.. ja, vad det än kan handla om. Ni berättar, vårt städföretag löser.

Läs mer »

Online dating osv.

Det blev ett ganska uppskattat koncept. Av någon anledning pausade jag under några veckor men nu kände jag att det var dags att återkomma. Jag talar förstås om mina inlägg om online dating. Detta är nämligen ett nytt inslag i mitt liv. Det kanske är därför som jag är så noga med att berätta för folk om det. En extrovert själ, det är vad jag är. Nåväl, online dating alltså. Frågorna har inte låtit vänta på sig. Faktum är att jag nog aldrig mottagit så många frågor sedan jag startade bloggen. Det verkar vara ett ämne som engagerar. Kanske är en orsak till detta att jag, faktiskt ganska sällan, delar med mig av mitt privatliv. Sedan jag började med online dating har det varit viktigt för mig att få berätta om det. Det är förstås roligt om ni också upplever att detta ”ger något”. Jag har berätta om några specifika dejter jag gått på sedan jag började med online dating. Vissa har varit bättre än andra men merparten har varit väldigt trevliga. Det har känts roligt att ha kommit igång. Roligt att träffa nya människor. Roligt att.. ja, testa något nytt. Jag tänkte att jag skulle fortsätta på samma spår. Jag vill inte dela med mig av namnen på personerna jag träffat. Detta eftersom jag inte frågat om detta varit OK. En mer anonymiserad bild av personerna kommer att ges, detta i form av deras arbete.  Är ni med? Då kör vi. Revisorn Jag ber om ursäkt till alla revisorer som läser min blogg, men är inte detta ett klassiskt tråk-jobb? Känslan säger mig att det alltid är detta arbete man refererar till i filmer då man talar om tråkiga personer med tråkiga liv. Hur som helst så var personen jag träffade då jag började med online dating revisor. En rolig sådan. Faktum är att det var en av de roligaste jag träffat, nu när jag blickar tillbaka på några månader av dejtande. Jag hade ont i ansiktet när jag kom hem. Vi sågs inte igen, men det var en väldigt fin kväll vi fick. PT:n Om någon för ett år sedan hade sagt till mig att jag skulle börja med online dating hade jag blivit förvånad. Om någon dessutom hade sagt att jag skulle träffa en personlig tränare så hade jag blivit chockad. Så blev det i alla fall. En PT och jag, på ett av stans finaste ställen med varsin cocktail i handen. Online dating works in mysterious ways. Jag hinner inte lämna någon längre rapport idag men lovar att återkomma inom några dagar igen. Skriv gärna era tankar och funderingar i kommentarsfältet till dess. På återhörande!

Läs mer »

Verandarenovering och fasadsiffror

Vi gjorde i alla fall ett gott försök, den gamle farsgubben och jag. Eller ja, vi gjorde ett försök. Särskilt gott var det aldrig riktigt. Tanken var möjligen god på något sätt, men resultatet var inget annat än en katastrof. Jag ska berätta vad som hände. Pappa ringde mig för några veckor sedan, alldeles för tidigt på morgonen. Jag svarade sömndrucken i telefonen och han berättade att han behövde min hjälp om några veckor. Jag förklarade för honom att han inte hade behövt fråga redan nu, men att jag ändå kunde ställa upp. Vi skulle fixa stenverandan som de har i anknytning till sitt hus och byta ut några fasadsiffror. Det skulle grävas ner nya rör, nytt tätskikt, läggas nya plattor, nya stenornament – Ja, allt skulle förnyas. Det är inte så att jag inte ville ställa upp. Jag tycker att det kan vara rätt roligt med såna där projekt. Även om jag varken är expert på tätskikt eller stenläggning. Det är bara det att ingen av oss vet riktigt vad vi håller på med. Pappa tillhör de som tycker att Youtube är det bästa som hänt mänskligheten. Han tror att, bara för att han ser ett videoklipp med en kille som pratar om exempelvis tätskikt, så får han kompetensen. Som om verkligheten hade varit som i filmen The Matrix, där karaktärerna laddar ner kunskaper till sig själva. Jag infann mig på den blivande byggarbetsplatsen på utsatt tid. Med mig hade jag en spade och tätskikten som jag hade inhandlat på Bauhaus dagen innan. Pappa pratade med mig länge i telefon när jag vandrade omkring i affären. Det var nämligen väldigt viktigt att det blev rätt. ”Tätmembran hette det tätskiktet! Det sa killen på Youtube (uttalat ”Jo-Toob”). Du får inte välja fel tätskikt nu för då går det åt helvete. Vänta lite så kollar jag på klippet igen”. Jag var säkert där inne i 1,5 timme, och pappa var med i öronen hela tiden. Vi körde igång. Grävde och vilade, grävde och fikade, och grävde igen. Man kan inte klandra pappa för hans energi. Gubben är 74 år och pigg som en 25-åring. Mycket piggare än jag själv. Hur som helst, vi jobbade på hela helgen med verandan, och runt kl 20 på söndagskvällen lade vi ner sista stenen och pustade ut. Pappa torkade svetten i pannan, log och tittade ner på mästerverket. ”Bra jobbat med tätskikten” sa han och lade en hand på min axel. Jag svarade: ”Ja, det var ju inte så svårt. Jag handlade dem ju bara. Och du var ju med i luren hela tiden.”. Han tittade mot mig, nu med allvarlig blick. ”Nej, men du lade ju ner dem också, eller hur? Du fixade ju så att tätskikten hamnade i marken, va?”. Jag såg tillbaka med lika besvärad min och skakade på huvudet. ”Gjorde inte du det?” Lång historia kort. Jag ska tillbaka nästa helg igen.

Läs mer »

Julklappar till alla

Jag kunde inte lägga förra inlägget bakom mig så jag kör igen som en fortsättning där jag slutade. Trots att jag lovat mig själv att inte skriva för mycket inför julen 2021 så kunde jag inte hålla mig. Jag vet att detta är en blogg som handlar om helt andra saker men nu blev det såhär. Nu får ni, kära läsare, ta del av mitt gigantiskt stora intresse för julklappar. Idag ska jag dock lägga upp det lite annorlunda. Jag ska berätta om hur jag tänkt kring årets inköp av julklappar. Ni behöver inte vara oroliga, ingen av de personer som jag ska ge till läser denna blogg. Det är helt safe. OK, är ni med? Det finns en väldig massa saker som jag vill ge bort i form av julklappar till min familj. Jag har, hör och häpnas om ni vill, 6 stycken syskonbarn att skämma bort. Det är egentligen inga större problem. Jag känner dem väl och jag vet vilka julklappar som brukar gå hem. Den gemensamma nämnaren är, föga förvånande, leksaker. Ja, i alla fall som julklappar till de yngre barnen. De blir så otroligt glada när de får julklappar av den här typen. Faktum är att det ibland känns som att de blir extra glada för paketen som jag ger dem. Vad kan det bero på egentligen? Jag har en teori där. Alla julklappar som ges från övriga familjemedlemmar står det ”God jul önskar Tomten” på. Jag däremot, vill inte ge någon jäkla tomte äran för julklapparna jag har köpt. Nej tack, jag skriver minsann mitt eget namn. Detta gör att det blir mycket mer personligt när Tomten delar ut mina paket. Det brukar uppskattas både av barnen och av mig själv. En win-win situation, eller hur? Det är svårare att införskaffa julklappar till vuxna. Detta skulle säkert de allra flesta hålla med om. Svårigheten ligger förstås i flera olika aspekter. Dels så vill man hitta något som personen verkligen behöver. Något hen inte tänkt på. När hen öppnar sina julklappar vill man få en genuin reaktion. ”Wow! Superbra! En sådan har jag velat ha länge” eller något i den stilen. Problemet är bara att de flesta vuxna är ganska bra skådespelare i dessa situationer. Man vet inte säkert om de uppskattar julklapparna. Tankar om detta?

Läs mer »

Olika typer av transport i Stockholm

Okej, jag måste berätta om vad jag har varit med om sedan sist. Det har varit ett jävla helvete, rent utsagt. Jag har ägnat mig åt något jag aldrig någonsin bett om att få ägna mig åt. Något som det finns professionella firmor för men som jag av någon anledning fått sköta åt folk. Jag talar om transporter i Stockholm. Jag har genomfört ett antal olika leveranser i huvudstaden med omnejd under de senaste månaderna. Det är bannemej helt otroligt när jag tänker på det. Nu när jag väl är uppe i tankarna så vill jag skriva av mig till er. Jag kommer att göra det genom att berätta om varje enskild transport i Stockholm? Okej? Okej! Transport i Stockholm #1 – Bohaget i Sätra Jag är den enda i min familj förutom farsan som har körkort. Han får inte köra p.g.a. sin medicinering så lotten landade förstås på mig. Det var min storebror med familj som skulle flytta till norr om stan. En transport i Stockholm som jag inte vill göra om. Jag fick alltså köra en mindre lastbil. Detta fick jag göra trots att jag knappt har kört bil under de senaste 10 åren. Är det inte vansinne så säg? Transport i Stockholm #2 – Köra pärmar Känns det inte som att det tillhör stenåldern att använda pärmar? Jag visste inte ens att de existerade hos oss till dess att jag blev varse om vår pärm-gömma för några månader sedan. Vi skulle byta lokaler i Stockholm och transporten av just pärmar hamnade på mig. Här skulle vi alltså byta från kontor i utkanten till kontor mitt i stan. Detta innebar att jag, förutom stressen att ha bilen full med viktiga papper också var tvungen att hitta parkering. Det är inte det lättaste, gott folk. Det visste ni säkert redan. Transport i Stockholm 3 – Regelbunden dans Detta är den transport i Stockholm jag är minst frustrerad över. Jag gillar närvara vid min dotters danslektioner. Vad jag däremot inte gillar så mycket är själva åkandet. Detta sker alltså i hjärtat av Södermalm varje tisdag kl 18. Det är inte en optimal tid att ägna sig åt transport i Stockholm. Om vi kommer försent ibland? Jo tack. Jag orkar inte ta upp fler av de olika transporterna i Stockholm jag ägnat mig åt nu. Jag lovar dock att återkomma snart igen. Ta hand om er till dess!

Läs mer »