Uncategorized

Då var det dags igen! Förra veckan valde jag att köra ett lite annorlunda spår här i bloggen. Tanken var från början att jag skulle skriva om min senaste silent retreat, men det blev något helt annat. Med tanke på vad som har hänt i min familj senaste tiden ville jag ägna dem lite utrymme. För er som missade förra veckans inlägg kan jag meddela att det handlade om 2 saker: 1) min familj, och 2) mattläggning i Stockholm. De båda ämnena ligger nämligen väldigt nära varandra. Jag ska berätta hur det ligger till. För över 70 år sedan, samma år som Bruce Springsteen och Göran Persson föddes, så hände något i huvudstaden. Min farfar och min farmor startade sitt företag inom mattläggning i Stockholm. De blev snabbt respekterade och gjorde ett gott jobb, vilket resulterade i jobb dag och natt i över 5 år. När de fick nog av allt slit bestämde de sig för att anställa. De anställda en man och en kvinna som de lärde upp inom mattläggning i Stockholm. Denna man och denna kvinna var mina morföräldrar. Visst är det knäppt att tänka sig? Mina morföräldrar arbetade under mina farföräldrar. De gjorde dessutom detta under många år. Mattläggning i Stockholm, de fyra tillsammans, ända fram till 60-talet. Vid det här laget hade båda paren fått barn som var helt jämnåriga. En pojke och en flicka som kände varandra sedan småbarnsben. De är min mamma och min pappa. Nu ska jag fortsätta på släktträdet inom mattläggning i Stockholm som jag började på sist. Pappa Peter När farfar gick ur tiden för snart 30 år sedan tog min pappa över verksamheten inom mattläggning i Stockholm. Han var knappast någon gröngöling på området. Han hade nämligen arbetat med farfar sedan han var 17 år gammal. Han skötte företaget mycket väl, och under hans ledning ökade personalstyrkan med 200%. När pappa gick i pension 2007 var det dags för nästa generation att ta över mattläggning i Stockholm. Det blev inte jag, utan det blev min käre bror. Broder Björn Ja, jag har aldrig varit bitter att det var min storebror Björn som tog över verksamheten. Mattläggning i Stockholm har aldrig riktigt varit min sak. Jag skulle till och med kunna säga att arbete med händerna och kroppen inte har varit min sak. Jag trivs med mina datorer, med mina ettor och nollor, och så ska det få förbli. Min bror har gjort ett exceptionellt jobb med företaget sedan han tog över. Han har en oerhörd talang, både för att driva företag i Stockholm och för mattläggning. Där har ni vårt träd som säkerligen kommer att utvecklas så småningom. Lämna gärna kommentarer så lovar jag att svara!

Hej igen! Förra veckan skrev jag lite om mitt nya jobb. Jag gjorde det som ett svar på att många av er har frågat hur det går. För er som varken undrat eller vet vad jag arbetar med så handlar det om fasadrenovering i Stockholm. Jag har arbetat 6 månader men känner mig fortfarande ganska färsk. Men jag lär mig, dag för dag, och känner att jag blir bättre. Så, efter mitt förra inlägg var det många av er som reagerade på att mitt omdöme om jobbet var ganska kort. Vad jag förstår så är det några av er som funderar på att börja arbeta med just fasadrenovering i Stockholm eller annan stad. Jag tänkte därför ägna även detta inlägg åt mitt nya jobb, och närmare förklara vilka delar av jobbet jag uppskattar mest. Ni får gärna ge feedback efteråt och specificera vad ni helst skulle vilja läsa om här. Med eller utan fasadrenovering i Stockholm som tema för inläggen. Hur som helst, nu kör vi: Kollegor Jag nämnde det som hastigast sist, men inser att detta förtjänar större utrymme. Mina kollegor är verkligen grymma. Jag tror inte att arbetet inom fasadrenovering hade varit i närheten av så kul som det är utan mitt team i Stockholm. Vi är en otroligt brokig skara, men vi trivs väldigt bra med varandra. Vissa har arbetat för samma företag i Stockholm och utfört fasadrenoveringar i staden sedan 80-talet. Andra har bara arbetat ett eller ett par år. Oavsett vem man är så passar man in. Det tycker jag är väldigt fint. Variationen Nu blir det flummigare, men så kan det vara ibland. Jag skulle nog kunna tänka mig att arbeta med det allra mesta. Vad jag däremot vet att jag vill ha i arbetet är variation. Jag vill undvika känslan av att varje dag är densamma som föregående. Jag står faktiskt inte ens ut med tanken. Därför är fasadrenovering i Stockholm ett väldigt bra jobb. Det är nämligen väldigt varierande. Visst, projekten pågår under ganska lång tid. Men när en fasadrenovering tar slut får man börja på ett nytt projekt någonstans i Stockholm med omnejd. Organisationen Det låter kanske fjäskigt, men jag är ganska säker på att ingen på mitt företag läser min blogg. Jag trivs väldigt bra med organisationen, och däri innefattas mycket. Jag tycker mycket om mina chefer. De ger tydliga riktlinjer gällande våra fasadrenoveringar i Stockholm. Man vet vad man ska göra och vad som förväntas av en, och det är viktigt – särskilt när man är ny. Jag trivs dessutom med lönen och de allmänna villkoren för min anställning. Till er som funderar på en karriär inom fasadrenovering i Stockholm kan jag meddela att man faktiskt kan tjäna riktigt bra.

Jag vill rikta ett stort tack till alla som har hört av sig gällande mitt förra inlägg om Black Friday. Kommentarerna har varit många och nästan alla som har hört av sig har haft positiva saker att säga. Detta uppskattas mycket och jag är glad att jag fortfarande kan skapa innehåll som är av värde för er emellanåt. Nåväl, för alla som missat inlägget kommer här en kortare genomgång: Förra året så kom jag på att jag kunde köpa alla julklappar under Black Friday. För många låter det kanske inte som en särskilt stor sak. Med tanke på hur stor min släkt är och att vi köper saker till precis alla så är det dock en big deal. När jag valde att införskaffa varenda liten klapp under Black Friday insåg jag att det kunde vara annat än ångestfyllt. Det blev faktiskt riktigt roligt att handla. Inte minst för att jag enkelt kunde se vad jag hade tjänat på rabatterna jag lyckades haffa. Många har hört av sig och undrat om jag kan avslöja lite vad jag köpte under Black Friday förra året. Jag kommer inte gå in på alla, det skulle varken ni eller jag orka. Jag kan däremot gå in på några av de klappar jag minns att jag köpte under förra Black Friday. Mamma Till min älskade mamma som mer än allt på jorden älskar att laga mat köpte jag en kokbok. Det var inte vilken kokbok som helst, utan en särskilt anpassat för folk som vill bli mer vego. Jag minns inte vad den hette nu, men om det är någon som är intresserad kan jag kolla upp det. Hör i så fall av er i kommentarsfältet. Vem vet – Den kanske är rabatterad även på årets Black Friday? Kusin Min kusin Jesper är förhållandevis svår att köpa klapp till. Han är inte intresserad av särskilt mycket, och det blir ju problematiskt. Under Black Friday sköt jag från höften och chansade på att han kunde tycka att en minidrönare var kul. Snacka om fullträff. Det gick ungefär 1 månad innan han investerade i en stor och (tror jag) dyr drönare. Mig själv Ja, okej – Detta kan kanske inte räknas som en julklapp. Men eftersom det var ett kap och jag köpte den under Black Friday räknar jag med den. Jag köpte ett löpband till mig själv. Jag älskar att träna, men gör det egentligen bara när jag är hemma. Löpning hade aldrig riktigt varit min grej men jag tänkte att detta kanske kunde få mig att omvärdera. Jag kan avslöja att löpbandet jag köpte under Black Friday har använts flitigt under det gångna året! Hur går era tankar inför Black Friday? Ska ni handla något särskilt i år?

Nyligen utfördes en ny yrkesprognos av Arbetsförmedlingen. Över tvåhundra olika yrken testades då man undersökte hur arbetsmarknaden för dessa professioner skulle se ut i framtiden. Bland de som visade på ljusast framtidsutsikter fanns, föga förvånande, barnmorskorna. Ett yrke som ofta hamnar högt upp i sådana mätningar. Ett yrke som få väljer på grund av förhållandevis låga löner i jämförelse med det slit och den stress som det innebär. Högt upp kom också poliser, det är inte heller en särskilt stor skräll. Partiledare efter partiledare har skränat om att vi behöver utökad poliskår i Sverige. Ytterligare ett yrke hamnade på topp 3 i Arbetsförmedlingens lista om framtidsutsikter. Nämligen de som sysslar med betongarbeten. Bristen på personer som har kompetens att arbeta med betongarbeten är förmodligen mer okänd för gemene man än bristen på sjukvårdspersonal och polis. Denna brist ges inte i närheten av lika stort utrymme medialt. Men när man tänker på saken så är det lätt att förstå varför betongarbeten kommer att vara en så het potatis i framtiden. Vid sidan av att utlova fler poliser lovar politiker också en annan sak. Fler bostäder! Fler bostäder och växande städer. Det kräver mängder av betongarbeten, och massvis med människor som kan arbeta med dem. Om Sverige ska kunna växa sig stort och starkt måste fler unga människor välja den här typen av tunga byggyrken. Det gäller å ena sidan att landet ser till att inför fler yrkesutbildningar på området. Men å andra sidan bör intresset för betongarbeten väckas betydligt tidigare. Denna särskilda typ av byggkonst bör, enligt mig, få större utrymme redan på bygglinjen i gymnasieskolorna runt om i landet. Vi lever i en annan tid nu än när jag var ung. När jag gick ur skolan 1971 såg samhällsbilden helt annorlunda ut än vad den gör idag. På gott och ont förstås. Det fanns inte frihet att välja vad man själv ville göra med sitt liv på samma sätt som det finns för dagens unga. Hade man en pappa som sysslade med betongarbete kunde man ge sig på att detsamma skulle ske för en själv vare sig man ville eller inte. På den tiden kryllade inte gatorna av grafiska designers, influencers eller key account managers. Alla människor drömde inte om att ha ett kreativt jobb där de fick ”blomma ut”. De bet ihop. De var vårdbiträden, barnmorskor, rörmokare. De sysslade med betongarbeten och markarbeten, och de klagade inte över att vara en i mängden. Jag säger inte att samhället ska återgå till någon slags jantelagspräglad tillvaro där ingen vill något mer än att syssla med betongarbeten. Jag vill nog bara lyfta ett varningens finger för om ingen människa vill utföra den typen av arbeten i framtiden. Vad tror ni?

ag har nu bytt bransch igen. För alla som känner mig kommer detta säkerligen inte som någon chock. När jag gick ur gymnasiet så började jag arbeta som smed. Ja, ett yrke som faktiskt existerar fortfarande, till många människors förvåning. Anledningen till att jag valde den banan var att min kompis hade ett jobberbjudande hos hans pappa. Man kan inte vara kräsen. Efter att sedan, under de kommande åren, ha testat på diverse olika yrken och branscher hamnade jag inom stambyte i Stockholm. Ett arbete där jag faktiskt blev kvar i 2,5 år, och som jag trivdes väldigt mycket med. ”Varför inte vara kvar inom stambyte i Stockholm då?” tänker säkerligen några av er. Svaret är att min rastlöshet inte vet några gränser. Jag sade upp mig och såg grönare gräs på andra sidan. Det visade sig inte stämma. Mitt nya jobb inom livsmedelsindustrin var oerhört tråkigt och utmattande. Trots att mina kollegor var toppen så vägde det inte upp för all tristess jag kände. Jag längtar tillbaka till mitt arbete inom stambyte i Stockholm. För att på något vis bena ut för mig själv vad det är jag saknar så ska jag nu lista de bästa aspekterna med mitt förra jobb. Så här kommer listan av saker som är det bästa med att arbete med stambyte i Stockholm: Vägen till arbetet Ja, det gäller att gå ut ordentligt här. Jag älskade att ta mig till jobbet i Stockholm när jag arbetade inom stambyte. Jag cyklade under årets flesta dagar. Det tog ungefär 20 minuter varav 10 minuter i skogsmiljö och 10 minuter i vacker stadsmiljö. Bättre blir det inte! Arbetskollegorna Jag har nog aldrig skrattat så mycket som under de år jag ägnade åt stambyte i Stockholm. Ett riktigt bra gäng som jag saknar i stort sett alltid. Tyvärr har vi inte varit så duktiga på att hålla kontakten med varandra, men det ska det bli ändring på. Det lovar jag. När jag jobbade med stambyte i Stockholm insåg jag verkligen vikten av att arbeta i ett gott team. Arbetstillfällena Man behöver inte direkt vara orolig för att arbetet ska ta slut när man sysslar med stambyte i Stockholm. Det finns mängder av gamla byggnader i staden som behöver renoveras på mängder av olika sätt. Stambyte i Stockholm är en sådan renoveringsåtgärd. Det är förstås tråkigt för de boende att behöva genomgå, men skönt för de som arbetar med stambyte i Stockholm! Där har ni dem! – Anledningarna till varför jag trivdes så bra med att arbeta med stambyte i Stockholm. Och då tog jag inte ens upp det faktum att vi hade världens godaste kebab-hak som granne vid kontoret.

Det finns få saker som jag avskyr lika mycket som hemstädning. Att ägna ledig tid åt att plocka med en massa grejer. Torka, tvätta, diska, sopa, dammsuga – Ja, allt sånt ger mig kalla kårar. Och det är inte själva aktiviteterna i hemstädning som sådana som jag föraktar. Jag arbetade som lokalvårdare under 5 års tid och det var inga problem. Det kunde till och med vara väldigt skönt. Lyssna på musik, sopa lite här och där och plötsligt hade dagen gått och jag fick betalt för det. En lysande deal. Jag tror att jag har kommit fram till vad den huvudsakliga orsaken för min asvky mot hemstädning är. Det är det faktum att hemmet endast håller sig städat under en begränsad tid. Ja, det blir fint när jag har städat. Men jag vet att röran och smutsen och dammet och kletet kommer tillbaka redan dagen efter. När mina fyra barn har öppnat portarna till leksakshelvetet finns ingen återvändo. När vi har satt oss ner för att äta ytterligare en kaosartad middag. Ingen återvändo i sikte. Då är det bara att köra igång med hemstädningen igen. Hemstädning är alltså som en slags evighetsmaskin för mig. En evighetsmaskin som går och går men vilkens resultat aldrig består längre än några timmar. Så är hemstädning. Och nu tänker ni kanske: ”Vad skönt att en gång för alla få skriva av sig om den där ångesten över hemstädning som han har gått och burit på”. Jag har inte gått och burit på den här ångesten själv. Faktum är att min man vid upprepade tillfällen, många gånger om dagen, får höra mitt jämmer om hemstädningen. Hur lönlöst det är, hur trött man blir, hur man bara vill anställa någon som sköter hemstädning åt oss. Det sista borde förstås vara en fullt rimlig utgång och lösning på problemet. Men min man vägrar konsekvent att ta in hjälp. Han anser att det är omoraliskt, att man utnyttjar människor som inte lyckats få bättre jobb. Som motargument brukar jag hänvisa till min historia. Jag arbetade med hemstädning hos folk under en period i mitt liv, men det bestod inte. Jag tog mig vidare, och det kan alla människor göra i det här landet. Jag tror faktiskt att jag ska gå och prata med honom om detta nu. Önska mig lycka till!